S*Lince's Sibiriska Katter

Ska försöka sammanfatta min korta resa till Portland, Oregon i USA som jag gjorde förra helgen i en liten resedagbok med bilder här på bloggen. Som jag gissar att alla vet så fick jag chansen att byta katt med en uppfödare som heter Wendy och har Kotchera Siberians, och jag åkte själv över med lilla Papavero (Poppy) från blomkullen, och tog i stället med mig drygt 4,5 månader gamla Lundberg Ianko hem! 

Fredag eftermiddag hämtade jag Poppy från Marie och vi satte oss på tåget till Arlanda. Resan gick superbra och Poppy var lugn och satt länge i min famn på tåget. Här sitter han på bordet och kikar ut!
  

Vi bodde på Arlandia hotell, och det bekom honom inte alls med den nya miljön. Han åt, lekte och utforskade det nya rummet.


Kl 04.00 på lördag morgon ringde klockan och det var dags att bege sig till flygplatsen. Det krävdes specialincheckning eftersom jag skulle betala för katten, så jag fick gå till en egen disk men allt gick väldigt smidigt. Flighten till Amsterdam avgick på tid och vi bytte flyg. Poppy var knäpp tyst hela resan och trots att man inte fick ta katten ur buren så var han hur lugn och fin som helst. 

Här ligger han och sover sött:


Så här ska buren vara under start och landning och egentligen hela resan, men vi hade sån tur att flygbolaget fixade så vi fick två säten både på ut och hemresan, så att han under själva flygningen kunde få ett eget säte. Det var skönt med tanke på att flighten Amsterdam-Portland var över 10 timmar lång.


När vi kom fram var det smidigt och snabbt i tullen och inga som helst problem att bli insläppt i landet med en katt. Kattmaten däremot lade de beslag på förutom några påsar Hills blötmat som av någon anledning var okej? Wendy och Steve stod och väntade på oss när vi kom in i terminalen.

Vi åke hem till deras hus och lämnade av Poppy och jag fick även träffa Ianko <3 Wow vilken kille han är! Här är en bild från första mötet!!


Här är kastrat hanen Lunar


...och den Ryska skönheten Blestka
 

Wendy och jag åkte en sväng in till Portland och kikade, och sen åkte vi hem till Steve som fixade med supergod BBQ och bakade biscuits. Notera Ianko som hjälper till att hålla koll. 


Poppy var nyfiken och åt, gick på lådan och verkade anpassa sig jättefint! Gick och kollade med svansen högt lilla gubben <3 Spännande klösträd fanns det i alla fall!


På kvällen åkte vi och tittade till Wendys häst, och var publik när de tränade några Islandshästar som skulle visas upp några dagar senare. Jag som älskar hästar och önskar jag kunde rida tycke det var så skoj att få se, och eftersom det var utomhus gick det bra med min allergi ;-D Glömde dessvärre kameran den kvällen.. kanske för att klockan var 19 när vi åkte dit, och med 9 timmars tidsskillnad och en lååång resa samma dag så var jag rätt trött efter att ha varit vaken 24 timmar då vi åkte dit!

På söndag tog värdparet med mig på våffelfrukost på ett jättemysigt ställe som hette "The waffle window" där man beställde våfflor genom ett hål i väggen och sen gick man in och satte sig i restaurangen och åt. Mumsigt värre med våfflor med färska bär till frukost!


Wendy och Steve inne i våffelhuset


Sedan åkte vi och kikade på vad den vackra naturen hade att erbjuda, allt från tjusiga vattenfall till en damm med fiskar som vi fick mata. Vädret var lite mulet men det var några plusgrader och uppehåll så vi hade tur, för normalt sätt regnar det väldigt ofta i dessa trakter denna årstid!




Latourell falls




Bridal Veil Trails




Nästan alla träd var klädda med mossa


Multnomah falls


Inse att jag var uppe på denna höga bron!!! Jag som är så höjdrädd ;-)


Sen var det dags att åka vidare till Bonneville Lock and Dam. En stor damm och där hade de för att hjälpa fiskarna som inte längre kunde leka där längre, gjort fiskdammar där de odlar regnbågsforell. De hade även stora bamsiga Störar.

En stor Stör som nästan liknade en haj


En regnbågsforell genom en ruta


Wendy och Steve matar fiskarna




Dammen


Sen var det dags för lunch, och Iankos uppfödare hade åkt upp 2,5 timme med bil för att vi skulle få en chans att träffas. Det var Tom och Meredith Lundberg som har Lundberg Siberians. Vi träffades på en jättetrevlig Thai restaurant och åt god mat, och plötsligt hade 2,5 timme gått. Så går det när man har trevligt ;-D Jag är så glad att de tog sig tiden och åkte upp och träffade mig, och de var otroligt trevliga och Tom med all sin kunskap om Sibbarna var fantastiskt intressant att lyssna på!

Här är vi utanför stället vi åt på


Efteråt for vi hem till huset och katterna och såg till att lilla Poppy hade det bra. Han hade genom en nätdörr börjat bekanta sig med den stiliga killen Bodesh så vi tänkte att de skulle få nosa på varandra eftersom Poppy verkade så intresserad. Hör och häpna när den lilla killen gick fram mot nätet och tryckte huvudet mot Bodesh i ett försök att gosa med honom, och Bodesh fattade nog inte vad som hände utan nosade lite försiktigt på den lilla tuffingen.

Vi provade att öppna dörren till Bodesh, och vad händer? Jo, Poppy gör allt för att skapa kontakt och vill bli vän med den stora katten som var ganska fundersam vad det var för liten kille som kom och ville kela. Poppy följde honom upp i klösträdet....


Ända upp måste jag ansåg Poppy




Bodesh luktar och funderar


Men inser att den lilla killen får vinna. Poppy får vara herren på täppan =D


Nästa dag är det dags att packa för hemfärd. Ianko leker sista gången i sitt amerikanska hem och jag passar på att ta några bilder:


Notera IKEA möblerna ;-)


Här är en bild på matte Wendy och Poppy


Wendy säger hej då till Ianko!


Sen var det dags för mig att säga hej då till Poppy! Oj, vad det kändes jobbigt även om jag vet att han får det bra! Men just då var jag glad över att han inte hade bott hos mig under kattungetiden för då hade jag väl bölat hela vägen till Sundsvall. Men det är ju så långt borta han bor nu, så det är klart det kändes ändå! Lilla tuffa underbara gosgubben <3 Lycka till i ditt nya liv <3


Tusen tack till Wendy och Steve för er otroliga gästfrihet, och underbara samtal om både katter och annat. Helt underbara människor båda två, och jag hoppas verkligen vi kommer att träffas igen. (Jag får väl skicka denna berättelse till henne via Google translate så hon får läsa själv)  
Flygresan hem gick precis lika bra som resan dit, och även Ianko var tyst hela vägen hem.


22 timmar senare är vi hemma och trots att tröttheten började komma smygande så kändes det jättebra! Ianko fick vara i Mayas rum över natten eftersom vi skulle till veterinären morgonen därpå för att få en svensk genomgång av honom. Han kurrade direkt han kom hem, och Marie kom och hälsade på för att se vad det var jag bytt bort "hennes" prins Poppy mot. Jag tror hon tyckte det kändes lite bättre när hon fick se Ianko och såg vilken underbar kille han är. Här är några bilder som Marie tog då hon var hit. Kolla in tassarna <3 Drygt 4,5 månad gammal och 3,9 kilo vägde han då vi kom hem, och då hade han inte ätit på ett dygn.

Flygväskan


Leo och Ianko, pojken försvinner bakom kattungen ;-)


Emil och Ianko


Snyggingen






På onsdag morgon var vi alltså till veterinären, och vi blev tvungna att slå på vattenkranen i undersökningsrummet för att distrahera Ianko tillräckligt att sluta spinna några sekunder så det gick att lyssna på hjärtat. Även veterinären blev imponerad av hans underbara temperament och även hans storlek. På blanketten skrev han "En mycket snäll och välväxt kattunge" och så skrattade han, för egentligen ser han inte ut som den kattunge han faktiskt är!

Sen åkte vi hem några timmar i väntan på att fodervärdarna som han ska bo hos skulle sluta jobba. Både Ingrid och min mamma kom för att beundra nykomlingen.

Vid halv två ringde Åsa och sa att hon var hemma, så då packade vi in oss i bilen och åkte till Åsa, Johan och den blivande storebrorsan Gekko som är en Norrbottenspets på knappt ett år.

Kärlek vid första ögonkastet? Johan, Åsa och Ianko som kommer att kallas för Floyd.


Gekko och Ianko är väldigt nyfikna på varandra


Redan på vägen hem får jag mms och sms som talar om att Gekko och Ianko blivit vänner redan. Ianko börjar med att visa Gekko var skåpet ska stå, och ger honom ett par högerjabbar (därav det nya namnet Floyd) och när han inser att han är kung i huset är allt okej. Har nu fått rapporter om att det lekts ordentligt mellan de två grabbarna idag.

Ja, det var väl allt för nu! Tack alla ni som gjort detta möjligt, ni som tipsat mig och som varit mina bollplank innan det blev bestämt och ni som tagit emot mig så bra i USA och Iankos nya familj. Tack Eva, Susanne, Marie, Tom, Wendy, Åsa, Johan mfl. Nu hoppas jag att Poppy fortsätter att ha det bra borta i USA, och att Ianko fortsätter att utvecklas lika fint som han gjort hittills.