Förtrollande....

Jag inser att man kan sitta och bara titta på dessa små underverk hur länge som helst utan att man märker att tiden går.... Jag som trott att de första veckorna bara skulle vara en transportsträcka i väntan på att de skulle öppna ögonen och bli lite mer "katt", men jag hade absolut inte velat vara utan den här tiden heller ;-) 

Här är en bild på en proppmätt Giorno som sträcker på sig och gäspar! Visst är hans mage underbar?
    

Emil har tyckt att navelsträngarna är lite läskiga, och till hans stora glädje har nu Sera tappat sin. Så här nöjd blev han då han fick hålla i henne en liten stund!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0